Ända sedan vårt genombrott på den svenska musikscenen, i början av 80-talet, har vi lagt vår kraft på låtskrivande och studioproduktion. Men vi har varit sparsamma med att framföra vår musik från scenen, Efter en större turné våren 1985 har vi bara uppträtt sporadiskt vid utvalda tillfällen.
2003 började vi tala om att bryta det mönstret, att åter igen ta våra sånger ut till en lyssnande publik. Vi har alltid skrivit våra melodier till akustiska gitarrer. Det kändes naturligt att pröva den formen igen, att få framföra sångerna i ett mindre format där melodi, text och sång framhävs. Vi valde ut ett 20-tal låtar ur vår produktion och testade dem vid köksbordet.
Vi visste redan från början att vi ville ha en kontrabasist med oss. Tomas hade sedan en tid lekt med tanken att fråga sin gamla gymnasiekompis Magnus ”Mankan” Marcks som efter studenten studerat kontrabas i Stockholm och Prag. Tomas framförde sin fundering över en middag, i ett blygsamt och trevande tonläge, men hann knappt inleda innan Mankan frågade om vi behövde en basist. Nu på tre man hand arrangerade vi sångerna för två gitarrer och kontrabas. Vi tog god tid på oss för att hitta den rätta infallsvinkeln och karaktären.
Scendebuten för vår akustiska trio skedde våren 2004 på En sked krog, en liten kvarterskrog i Stockholmsförorten Enskede som blivit prisbelönad och fått mycket uppmärksamhet för sin goda mat och trevliga stämning. Publikens mottagande blev över förväntan, och gav oss stor anledning att söka fler speltillfällen, men alltid i den form vi själva valde. Efter varje spelning var det många som frågade om inte de akustiska versionerna fanns att köpa. Det väckte en tanke hos oss att föreviga våra nya arrangemang av klassiska Adolphson – Falksånger, att få spela in dem på nytt. Trots viljan dröjde det fram till februari 2006 innan vi gick in i studion.
Vårt musikförlag, AIR Chrysalis, sammanförde oss med producenten, musikern och låtskrivaren Peter Månsson som driver en egen studio på Södermalm i Stockholm. Vi ville inte bara göra en reproduktion av våra scenversioner utan en produktion där våra arrangemang med två gitarrer och kontrabas skulle kryddas med några väl valda musikaliska tillägg. Då var Magnus goda musikerkontakter inom den klassiska musiken och jazzen en tillgång.
Magnus Marcks – kontrabas. Har spelat i de flesta symfoniorkestrarna i Sverige. Spelar även jazz och andra stilar med den äran. Kan också dirigera.
Calle Bagge- passionerad pianist, mestadels inom modern jazz. Arrangerar gärna för stråkar och blåsare.
Pär Grebacken – saxofon, klarinett och flöjt. Spelar mest i Benny Anderssons Orkester, Orsa spelmän, och med Kalle Moraeus och Bengan Jansson. Även medlem i Mats Holmqvists Stora Stygga.
Patrik Skogh – trumpet. Crossovermusiker och improvisatör. Ofta anlitad som leadtrumpetare i många skilda sammanhang.
Joakim Wendel – violin. Spelar i Stockholms kungliga filharmoniker men också i många andra tillfälliga och mindre konstellationer.
När vi diskuterade karaktärer på våra sånger med Peter visade vi på flera exempel från Tom Waits skivor. Tom är en av våra stora inspirationskällor och hans musik har följt med oss länge, ända sen the Eagles framförde hans Ol’ 55 på 70-talet.
Peter hade kontakt med Tom’s slagverkare från 80-talet, Michael Blair som lämnade New York för Stockholm 1993. Vi bjöd in honom till inspelningen tillsammans med hans stora arsenal av slagverk från hela världen uppblandat med andra ting som kan ge ifrån sig intressanta ljud, allt nerpackat i ett antal stora koffertar och väskor.
Inspelningen
Vi inledde arbetet i studion med att spela in våra gitarrer och kontrabasen i en gemensam tagning, med mikrofoner på nära håll och på avstånd för att fånga både instrumentens och inspelningsrummets levande karaktär. Under två följande dagar lade vi på huvudsången och stämsången på alla låtar. Vi tog hem materialet och lyssnade noga igenom vad vi hade. Vi testade tankar i hemstudion och sökte nya idéer för varje sång. Under april-juni genomförde vi sedan alla pålägg med inbjudna musiker. Peter mixade sångerna mellan juni – augusti.
Sångerna
Vidare
(från LPn Med rymden i blodet, 1982)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, ukulele
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas
Michael Blair – djembetrumma, virveltrumma, japanska tempelskålar, golvpuka, triangel
Peter Månsson – cymbaler
Textens rymdtema, som präglade vår första LP i samarbetet med Greg FitzPatrick, lockade oss att närma oss 70-talets ideal med mycket stränginstrument och slagverk med asiatisk prägel ur Michaels arsenal, från de japanska tempelskålarna till spröd triangel, nästan en hippie-version. Sången blev, med sin talande titel, också namnet på albumet.
Hav
(Från LPn Över tid och rum, 1984)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, ukulele, körsång
Anders Falk – sång, gitarr, körsång
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Pär Grebacken – tenorsaxofon, altsaxofon, barytonsaxofon, piccolaflöjt, tvärflöjt
Patrik Skogh – trumpet
Michael Blair – bongotrummor, golvpuka, shaker, tamburiner, virveltrumma, koklocka, tajländskt träblock, navkapsel från 1963 Oldsmobile 88
Peter Månsson – bastrumma, shaker, gurka
Vårt kodord till musikerna var karibiskt strandparty. Michael fick fritt fram att addera partypercussion på vår grundinspelning. Han botaniserade friskt bland sina slagverk och satte karaktären. Navkapseln från hans gamla Oldsmobile hörs tydligt mellan andra och tredje refrängen. Peter lade till ytterligare skrammel innan blåsarna fick inta scenen. Tomas hade, med sin nyinskaffade ukulele, skapat refrängens riff. Pär och Patrik fyllde i med saxofoner och trumpet. Pär skrev sedan inledningsfrasen för blåsarna och spelade sedan på de flesta av de instrument han tagit med sig till studion. Det blev tre olika saxofoner och två flöjter innan han var klar. I slutet tilläts fri blåsimprovisation och strandpartyt var ett faktum.
Till vår scenversion hade Magnus tidigare skrivit en finurlig sångkanon för tre stämmor, som vi brukade förgylla tillvaron med i glädjen över att ha hittat den eviga energikällan. Vår trestämmiga kör kan skönjas under Pärs och Patriks frisläppta insatser i slutet av sången.
Blinkar blå
(Ursprungligen ett inslag från radioprogrammet Eldorado. Sången blev vårt stora genombrott och gavs ut på singel på Sveriges Radios egen etikett 1981)
Tomas Adolphson – sång, gitarr
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas
Peter Månsson – piano
Joakim Wendel – violin
Michael Blair – shaker, kinacymbal, thai-gong, golvpuka
Blinkar Blå har förblivit vår signaturmelodi genom åren och vi tycker kraften i sången tydligt hörs även i den akustiska versionen. Peter lade träffsäkra pianoklanger och Gregs klassiska syntsolo, som han i början av 80-talet framförde på den lika klassiska analogsynten Prophet 10, spelas här av Joakim på violin.
Soloviolin
(Frän LPn Indigo 1990)
Tomas Adolphson – sång, gitarr
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas
Joakim Wendel – violin
Michael Blair – logdrum, bambooshakers, appleshakers
Magnus dubblerar sitt basspel, först med stråke och sen med fingerspel. Joakims violin kommer in först efter andra refrängen trots sångens titel, först som en stämma på Magnus basfras sen med en melodi som Tomas alltid burit i sitt huvud. I slutet lämnas violinen ensam och ger skäl för titeln ”Soloviolin”.
Krafter vi aldrig känner
(från LPn Med rymden i blodet, 1982)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, körsång
Anders Falk – sång, gitarr, körsång
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Calle Bagge – piano
Michael Blair – trummor
Det sportspegelinfluerade introt på ursprungsversionen har ersatts av en ensam gitarr som inledning till vår trioversion med två gitarrer och kontrabas som kompletteras med Calles jazzpiano och Michaels vispar på Ludwigvirvel.
I nattens lugn
(Från LPn I nattens lugn 1986)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, ukulele, körsång
Anders Falk – sång, gitarr, körsång
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Patrik Skogh – trumpet
Michael Blair – cymbal, golvpuka
Vår första inspelning tyckte vi, i efterhand, fick för långsamt tempo. Vi gjorde om den och spelade då in varje instrument för sig. Det hörs på klangen att instrumenten är separerade. Vi bad Patrik att lägga utdragna trumpettoner så att det knappt skulle höras att det är en trumpet som spelar förrän mot slutet.
Ifrån
(Från LPn I nattens lugn 1986)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, körsång
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Peter Månsson – piano
Michael Blair – trummor , tamburin
Vi ville ge sången en tydlig och enkel live-känsla med en blandad klang av gitarr och piano. Anders inleder med gitarr och sång. Instrumenten adderas vartefter.
Michaels trummor och tamburin representerar tåget som går.
Du låter det ske
(Frän LPn Indigo 1990)
Tomas Adolphson – sång, gitarr
Anders Falk – gitarr, körsång
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Pär Grebacken – tenorsaxofon, altsaxofon, barytonsaxofon, klarinett
Michael Blair – trummor
Tomas inleder själv med gitarr och sång. Pär improviserar fritt på saxofon. Vi lämnade önskemål till Pär om ”saxofonmattor” i B-temat. Han gav oss sköna kombinationer med tenor-, alt och barytonsax och flera klarinettstämmor.
Michael kompletterade med vispar på virveltrumma.
5:e avenyn
(från LPn Med rymden i blodet, 1982)
Tomas Adolphson – sång, gitarr, körsång
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas, körsång
Joakim Wendel – violin
Patrik Skogh – trumpet
Magnus lägger stämningsfulla storstadsklanger med stråke som övergår i en tydligare melodi i B-temat. Joakim adderar en andrastämma på violin. Sista versen växer sig större med en kör och Patrik smyger in en sordinerad New York-trumpet i slutet.
Stockholmsserenad
(från LPn Med rymden i blodet, 1982)
Tomas Adolphson – sång, gitarr
Anders Falk – sång, gitarr
Magnus Marcks – kontrabas
Calle Bagge – piano
Michael Blair – djembetrumma, tamburin, shakers, spoxe, kinacybal
Vi ville att verserna skulle vara teatraliska och fria till sin karaktär och stå i tydlig kontrast mot de stadigare refrängerna. Michael lade svävande klanger med spoxe (instrumentet heter så!) i första versen och lät sedan en afrikansk djembetrumma bli pulsen genom sången. Magnus brukar spela Gregs ursprungliga syntsolo på kontrabas på scen och vi behöll det på inspelningen. Han har alltid drömt om att få lägga distorsion på kontrabasklangen och fick sin vilja igenom i det avslutande bassolot.
Ljuset på min väg
(Från LPn Över tid och rum, 1984)
Tomas Adolphson – sång, körsång
Calle Bagge – piano
Anders Falk – körsång
Magnus Marcks – körsång
Vi visste att sången skulle bli en pianoballad, men vi trodde att den även skulle innehålla gitarrer, bas och slagverk. Peter hade dagen innan inspelningen flyttat in ett gammalt slitet piano han i stort sett fått gratis. Många av de vita tangenterna var nedslitna och trärena, men klangen var vacker. När vi sedan prövade varianter i mixen, valde vi att lyfta bort alla instrument utom Calles pianospel och Tomas sång och märkte att vi fick en speciell karaktär med udda frasering i pianot. Calle hade spelat mot de övriga instrumenten vid inspelningen och därför inte behövt binda samman sina fraser. Förutom piano och sång behöll vi bara körpartierna. Vi kände att vi fått vår avslutningssång på vårt akustiska album.
Titeln
Ordet Vidare beskriver vad vi gör just nu. Vi går vidare på vår musikaliska upptäcktsfärd men vi försöker också se i vidare musikaliska perspektiv. Vidare är ett positivt laddat ord med sikte framåt!
Omslaget
Vi hämtade inspiration från ännu en av våra gamla 70-talshjältar, Jackson Browne, (även han framlyft i rampljuset av The Eagles). Ett par av hans mycket välgjorda album (Late for the sky och Running on empty) har båda en speciell himmel på omslagen. På det ena står en bil parkerad, på det andra leder en väg mot horisonten. Vi ville kombinera bilderna och skapa en filmisk känsla av en turnébil, förväntansfullt på väg vidare mot något fjärran mål i ett skymningslandskap.
Ett par vänner är stolta ägare till en välhållen 70-tals Volvo. Vi ställde upp den på en tom parkering efter stängningsdags vid Kungens Kurva och lade Mankans bas på taket, fastsurrad med ett par rep. Lennart Hannu, som gjort omslaget, placerade sen in bilen i ett vackert sommarlandskap under en vidunderlig skymningshimmel och vi hade vår filmscen.
Omslagsfotona
På ängen: Elias Larsson ställde ut oss i det vackra midsommargräset ute på Djurgården. Han inväntade solens rätta läge och lät sin Hasselbladare fånga tillfället.
På scen: Fredrike Lantz, som är webredaktör för vår fan-sajt (öppnas inom kort) fotograferade vår konsert på Mondo hösten 2005.
I studion: Tomas passade på att föreviga musikerna under inspelningen.
Joakim har fotats av sin fru Sofi.
Tack för att du läste och kanske också lyssnade.
Tomas Adolphson och Anders Falk